För de flesta av oss finns numera ett liv före och efter pandemin. Innan pandemin arbetade jag som friskvårdsmassör på ett företagsuppdrag i tio år, två dagar i veckan. Vid sidan av det uppdraget hade jag egen praktik där jag bland annat erbjöd MediYoga och praktiska stresshanteringskurser, och hypnos terapi bland annat vid sömnbekymmer, sluta med nikotin behandling och stresshantering. Planen innan pandemin var att finna ett deltidsarbete vid sidan av mitt arbete i eget företag. Jag önskade arbeta som konsult inom företagsekonomi och kanske till och med uppdrag som interimschef i en mellan position. Jag hann söka ett arbete, sen blev det lockdown.
När du är i samklang med dig själv, din omgivning och med Universum (om du nu upplever ett vidare perspektiv av tillvaron), kan livet upplevas som en underbar räkmacka även de stunder när livet utmanar. I samklang med livet är bloggen för dig som är intresserad av att vara människa, det existentiella, ja, egentligen allt mellan himmel och jord på en kvart.
Och jag heter Ingrid Lindh.
Livet före och efter pandemin
Parallellt med detta fantastiskt roliga arbete som företagsuppdraget innebar av fina möten med kunder och i min praktik, började jag ändå längta efter att arbeta som företagsekonom på deltid. Jag upplevde en längtan efter kollegor, arbeta i team och kanske till och med som chef igen. Hösten innan pandemin arbetade jag med en mentor för att få hjälp att hantera en arbetslivserfarenhet som redovisningsekonom i mitt CV som påverkat mig väldigt mycket. Om det delar jag längre fram i ett podd-avsnitt som handlar om posttraumatisk stressyndrom, PTSD och hotbild i näringslivet, ett problem som tyvärr ökat i vårt samhälle i dag.
Hur som helst, jag hann söka ett arbete och så kom pandemin. Upplevelsen var att någon drog undan mattan. Företagsuppdraget ställdes in, som jag sedan avsade mig på grund av ryggen. På det privata planet hade det varit extremt tufft under tio år av olika anledningar, och jag hade gett mitt allra sista för att påbörja en förändring för mig. När pandemin och lockdown kom tappade jag all energi och som ett brev på posten fick jag ett mycket smärtsamt ryggskott. Hela upplevelsen var att syret bara tog slut. Det är svårt att beskriva. Men inget ont som inte för något gott med sig.
I stället bestämde jag mig för att gilla läget och uppskatta det lugn som följde i mitt liv. Kontrollera vad jag kan kontrollera och tillåta mig må bra i situationen som uppstått. Det betydde promenader varje dag, äta hälsosamt, ta tag i sömnen som var bristfällig, och äntligen påbörja förändringsarbete i trädgården. Det blev vila och återhämtning.
Många drabbades svårt av förluster av älskade familjemedlemmar och kanske till och med postcovid, något som påverkar många än i dag. Men för mig, på ett personligt plan blev pandemin ändå till något bra då jag valde att göra det till något bra. Självklart kom dåliga dagar emellanåt då mina rädslor gjorde sig påminda om ekonomi och kvinnofällan jag krasst befinner mig i – om jag ville se det så. De flesta dagarna valde jag ändå att välja att jag är trygg i situationen och i mig själv. Märkligt nog började bonusar trilla in via min mans arbete, som jag faktiskt indirekt bidragit till då hemmet till stor del vilat på mina axlar under ett antal år. För honom var min situation inga bekymmer. Vi har haft svårigheter i livet men vi båda har alltid varit generösa med varandra när det kommer till ekonomi.
Med tanke på hur slut jag var strax innan pandemin hade jag nog inte varit alert nog som konsult. Ur ett andligt filosofiskt perspektiv är min upplevelse att jag fick det jag behövde och inte det jag ville. Det är en stor skillnad. Periodvis har jag upplevt en frihet i situationen, jag har känt mig rik när det borde vara tvärtom, medan andra dagar har det långt ifrån varit helt enkelt. Det beror på många olika faktorer, vilket jag berör i framtida avsnitt. Vårt samhälle är inriktat på prestationer och att mäta livets framgång i det synliga; arbetsposition och livsstil uttryckt i materiell framgång. Det inre arbetet när du läker inombords är osynligt med blotta ögat för det mesta. Det är endast i handling och i sätt att hantera situationer som omgivningen kan avgöra en inre tillväxt i själ och hjärta hos en medmänniska. Nu i efterhand inser jag vilken fantastisk gåva av återhämtning och vila jag fått, då jag valde att acceptera situationen.
Här vill jag smyga in reklam om en kommande bok som heter ”En medmänniskas berättelse” som är min historia fram till nu uttryckt något annorlunda. I ett antal år har jag letat ett uttryck för att skriva om mina upplevelser av livet där jag kan inkludera vissa upplevelser som är svåra att ta till sig för en del som inte upplever en annan tillvaro utöver det vi faktiskt ser med blotta ögat. Upplevelser som likt filmer kommit till mig på promenader, i meditation och under arbete. Det har alltid varit så för mig och sedan jag var ung och blev mer medveten har jag sett det som någon form av logik som alla besitter. I dag förstår jag att så är inte fallet.
Det innebär en viss oro att nämna detta då många är mycket kritiska till den andliga och spirituella branschen, med all rätta. Men om upplevelserna kommit till mig, de läker mig och tar mig vidare från det som är svårt och jag upplever mig som en bättre människa som är fin med min omgivning då kan det aldrig vara ett problem för någon annan. Därför vill jag dela den sidan av öppenhet som jag tror många med mig upplever eller har upplevt. Känslan av en varsam hand som finns vid ens sida i ur och skur. Vad det än är så är väl resultatet viktigare. Faktiskt är att dessa upplevelser har varit till större hjälp och förståelse för min något märkliga livsresa än när jag ibland sökt hjälp hos psykolog eller psykoterapeut. Vilken hjälp finns när du upplever att du mår ännu sämre över dig själv efter ett besök hos en psykolog eller psykoterapeut? Det delar jag längre fram i ett avsnitt i podden.
En dag i januari 2021 satt jag vid min dator, och bad tyst för mig själv att få inspiration till att uttrycka livet ungefär som Paulo Coelho, en brasiliansk författare. Litet förmätet av mig kanske men jag har alltid gillat hans uttryck av andlig filosofi. Något hände. I tre dagar satt jag och skrev. Orden och meningarna trillade in när jag var ute och gick, det var helt otroligt. Historien växte fram ansträngningslöst. Nu har berättelsen vilat i ett par år och jag upplever att tiden är mogen att dela den litet längre fram i år.
År 2015, gav jag ut en liten pocketbok som heter En kurs i praktisk stresshantering som jag delade ut på kurser och till kunder. Den baserades på det som jag tycker har varit hjälp för mig genom åren att hantera just stress i stunden och på lång sikt. Jag vet att det finns kunder som har haft god hjälp av den liksom jag själv genom åren. Det var därför det blev en liten bok och en kurs.
Gupp på vägen
När jag under pandemin vilat klart, och hjärnan orkade med att sitta vid datorn igen bestämde jag mig för att digitalisera kursen i praktisk stresshantering. Till min hjälp fann jag Hillmans Academy som vänder sig till företag för digitalisering och bygge av hemsida. En annan poäng med att digitalisera kursen var att jag faktiskt lärt mig något och arbetat under pandemin. Detta arbete har fortgått i perioder sedan dess.
Varje gång jag avsatt tid och bestämt en deadline att bli klar har något inträffat som bara gjort det omöjligt för mig att bli klar. I början dippade jag, men numera när det sker gillar jag läget och påbörjar arbetet igen när jag landat i en situation eller händelse. Ibland behöver jag pepp när det varit litet för många gupp på vägen, utöver familjens uppmuntran, finns en mycket bra amerikansk podcast som heter ”How I built this” med Guy Raz. Han intervjuar företagare om deras företagsidéer, från ax till limpa exempelvis Ben & Jerry som tillverkar den mycket goda glassen med samma namn. Kontentan är att det inte finns ett enda av de stora företag som i dag existerar som inte har haft motgångar i begynnelsen. I USA är det okey att gå i konkurs då det anses vara en erfarenhet snarare än ett misslyckande. I Sverige är det tvärtom är min uppfattning, rätta mig gärna om jag har fel. Kanske litet touch av skadeglädje. Hur ska det där kunna bli något? Podden är väldigt bra, och en riktig pepp för mig när jag behöver hantera gupp i vägen – det drabbar alla.
Ofta har guppen på vägen bestått av händelser utanför min kontroll vilket hände under hösten 2023. Ibland får jag erkänna att jag haft en benägenhet att prokastinera men det har blivit allt mindre av den vartefter jag kunnat arbeta allt mer. Hösten 2023 var jag taggad, jag hade unnat mig att sprida deadlines till några väl förtrogna.
Det kändes bra på alla plan, förutom i ryggen och i höftböjar muskeln som faktiskt också kallas själens muskel. Den binder ihop underkroppen med överkroppen. Smärtan har varit olidlig av att sitta och ligga vilket påverkat sömnen. Att stå, och göra vissa rörelser lindrade. Smärtan har varit ytterst påtaglig. Till slut var det bara att boka en tid hos doktorn. Det blev starten på en höst som kom att handla om död och nytt liv, inte bara för mig.
På väg till första läkarbesöket för att visa upp höften kom jag inte längre än till tunnelbanestationen. När jag kommit ner för tunnelbanan ser jag två unga kvinnor varav den ena balanserar på perrongens kant och den andra kvinnan håller emot och kvar den balanserande kvinnan. Hon som håller kvar den andra kvinnan mimar tyst vänd mot mig om hjälp. Jag såg att många bara gick förbi av olika anledningar, och utan att jag dömde. Utan att tveka, hjälper jag till att få bort den unga kvinnan från perrongen. Hjälpen dröjde och när den väl anlände, stod vi sex medmänniskor i en ring kring kvinnan. Den här gången lyckades vi hålla henne kvar i livet.
Det gjorde mig väldigt ont över den smärta i livet som den här unga kvinnan tycktes uppleva så till den milda grad att hon önskade ett slut. Ett varför kommer vi aldrig få svar på. Henne kommer jag för alltid att bära med mig. När jag tar min tunnelbana spanar jag efter henne, om jag nu skulle känna igen henne det vet jag inte. Men jag hoppas att hon fick den hjälp hon behöver för att orka finnas kvar i livet. Det kan vara nattsvart men med rätt hjälp, tålamod och tiden som bästa vänner kan det förhoppnings vända till ljusare tider, och livet kan upplevas ok.
Läkarbesöket missade jag, men jag fick snabbt en ny tid hos samma läkare. Det var en tid jag höll på att missa också. I mitt huvud var jag helt på det klara över exakt var vårdcentralen ligger. Trots att google maps tydligt visade vägen var jag bestämd över vart jag skulle gå, och kom självklart tio minuter för sent. Med andan i halsen, en genomsvettig klänningen och med nylonbyxor som hasat allt närmare knäna anmälde jag mig i receptionen.
Den unga läkaren noterade mina besvär jag upplever i höft och ländrygg. Hon önskade kontrollera ryggen varpå jag fick ta av mig den klibbiga klänningen och underklänningen i syntet. När jag står där halvnaken lätt framåtlutad med ryggen vänd mot läkaren, svettig och bar i mina solbruna nylonstrumpor vars gren är på helt fel ställe, och trosor som fastnat i skinkorna säger läkaren – ja, så är det bra att gå ner i vikt också. Jag svarade inte, utan smålog för mig själv fullt upptagen av svett, och dalande nylonstrumpor. Det var just det som var problemet, att träningen blivit lidande under ett års tid på grund av smärtan.
Det blev en remiss för magnetröntgen, och det kom att bli två till. När jag väntade på min tur inför första mötet att gå igenom svaret på första magnetröntgen, gick läkaren förbi mig med en bunt papper i handen och gick in till en läkarkollega. Jag visste redan där och då att det var mitt resultat hon bar på. Det var en känsla som visade sig stämma. Svaret på den första röntgen visade på förändringar i ryggen som var svåra att förklara. Jag frågade rakt ut om det var cancer. Det fanns en misstanke om primärtumör och metastaser.
Min reaktion blev märklig tycker jag själv. På vägen hem gick jag förbi Coop och köpte tre olika wienerbröd med mig. Tanken gick att ifall det är kört kommer jag att unna mig allt jag har avhållit mig ifrån i jakten på den perfekta kroppen. Just då blev det varm choklad och wienerbröd. Tårarna kom senare när jag delade statusen med maken. Alla bearbetar vi olika. Min inre känsla var att ”nej, det kan inte vara allvarligt, då borde jag varit död för länge sedan” då jag lidit av besvären i så många år. Som jag brukar säga ”fakta is the king” när det finns att tillgå, och jag är en person som blir lugn i tuffa situationer. Samtidigt, vad vet jag om livet. Om det nu vore ett slut så fann jag mig själv överraskande nog att jag accepterade situationen. Något annat går inte, och utan några större funderingar visste jag hur eventuell sista tid skulle te sig, vilka som skulle bli inbjudna till begravning eller snarare till en livsfest för att fira livet. Nu har nog det med att göra med att jag inte är rädd för döden, då jag har en förvissning om en övergång till någon form av annan existens. I stället tänkte jag att ok, nu kanske jag får svar på alla mina funderingar och dessutom tycker jag att jag hade checkat av ganska mycket i livet. Just då fann jag mig i situationen.
Det blev ytterligare två magnetröntgen, fler prover, och läkarutlåtanden. Jag beordrades att ha telefonen nära ifall att jag behövde snabbt ta mig till Danderyds diagnoscenter. Samtidigt var svärmor på väg mot ett avslut av sitt liv efter en tids sjukdom, och vår dotter väntade sitt andra barn som sedan såg dagens ljus i december, en fin och välskapt flicka. Hela hösten 2023 kantades med liv och död. Det var bara att andas och att ta dagen som den kommer. Min action plan blev att acceptera och hantera – att vara i samklang med livet – verkligen livets cirkel.
Självklart har den här händelsen påverkat livet och planerna framåt. För jag visste inte om jag hade något framåt. Vad blir då viktigt utöver wienerbröd och varm choklad? Min längtan att åka till solen och värmen och bada i havet? Ja, definitivt. Det finns en otrolig längtan hos mig efter en varm strand med sol och hav. Kanske jag är tråkig nu, men jag älskar vardagen och det enkla livet. Det jag kanske längtar allra mest är att få bre ut mina vingar, att leva mitt bästa jag och fulla potential som i mitt fall delvis slumrat. Jag längtar efter att mitt företagande ska blomstra, och växa. Att ge tillbaka, att ge en mening till livet. Då får jag använda ekonomen i mig, min andliga filosofi och friskvårdaren i mig. Men hoppsan jag fyller ju sextio? Ja, det är den senaste nya medelåldern och det är sinnet som räknas det vill säga mitt sinne är tidlöst.
Jag är otroligt tacksam för livet åter, och den fina läkaren som verkligen tog min hälsa på största allvar. Den oväntade genomgången av min fysiska kropp ser jag som en fantastisk gåva efter tuffa år, en slags besiktning. Nu är jag redo det nya året 2024, som jag hoppas innehåller fina möjligheter utöver äran att få fylla sextio, den nya medelåldern. Min känsla sen jag var mycket ung har alltid varit att senare delen av mitt liv kommer att bli den bästa.
Mindset
Människan omger sig med olika mindset, exempelvis en idrottsman eller idrottskvinna har sina ritualer innan en prestation. Och jag har mina. En typ av annan pepp än podden ”How I built this” är numerologi. År 2024 är 2+0+2+4 = 8. Förutom att siffran åtta står för oändligheten anses den bland annat vibrera en energi som manar till personlig kraft, visdom, självförtroende och ekonomisk framgång. Precis den typen av mindset jag behöver nu, och längtar efter. Det finns mycket mer att dela om talet åtta. Numerologi har funnits i minst 2500 år. Matematikern och filosofen Phytagaros som grundade geometri fann i sin forskning numerologi som grundar sig i att varje människas födelseögonblick har en vibration eller ton som går att översätta i tal. Nyfiken? Lyssna eller läs avsnitt 4 där jag presenterar en introduktion till numerologi.
För nästa avsnitt nummer 4 handlar om det kommande temat ”Att ge livet en mening”. Det är egentligen huvudtemat i hela podden, oavsett alla underrubriker och teman som kommer. Det är också ett tema som håller att diskutera om och om igen. Det är rörigt ute i världen just nu, och det gäller trots det att finna en vardag, en trygghet inom sig och kring sig, att ge livet en mening. Vi kommer att tala om hopp, och om att vara positiv i alla lägen. Är det bra eller?
Det var allt för i dag.