Det har varit ett antal år då jag tappade min röst både symboliskt och bokstavligen. Det är en lång historia. Nu är rösten åter och jag tycker att jag har massor att prata om. Sokrates har sagt att ska man arbeta med människor ska man ha levt två tredjedelar av sitt liv, och det har jag. Genom upplevelse och erfarenhet har jag funnit kunskap och därmed nya möjligheter. Det jag också lärt mig är att tålamod och tiden är ibland de bästa vännerna vilket är väldigt svårt att förstå när otåligheten är som värst.
Välkommen till det första avsnittet av bloggen ”I samklang med livet”. I svaga stunder och omodiga stunder har jag tänkt är det någon idé med ytterligare en blogg om att vara människa och om livet, det existentiella? Det finns så många fantastiska personer ”där ute” som redan sagt så mycket, och betraktas som experter eller är kända av andra anledningar. Finns det verkligen plats för en till? Men så tänker jag att ”ja det gör det”. Jag tycker själv att det här är kul, och jag tycker faktiskt att jag har något att dela och att förmedla. Min förhoppning är att du finner en personlig blogg och podd med ett engagemang i andra människor som drivs av nyfikenhet, allvar, humor, och glädje. Och jag kan säga en sak, att ju äldre jag blir desto mindre vet jag så det finns en hel värld och ett Universum att utforska.
Sedan jag var riktigt liten så har jag burit med mig tankar om vår existens som människor och en nyfikenhet hur andra löser sina problem eller ser på olika saker.
En viktig hörnsten i livet för att må bra som människa är ömsesidighet, det vill säga att bli hörd och sedd. Bara det lilla enkla och ansträngningslösa att ge ett leende eller en bekräftande nick till någon som behöver kan skapa läkning och återhämtning. Det behövs faktiskt inte så mycket mer.
Att inte vara sedd och hörd leder till kriser och stress i privat– eller i arbetsliv. Oavsett en orsak till en kris kommer livet i otakt. Tyvärr är det vanligt med känslan av att vara i otakt med sig själv, sin omgivning och att detta ”något”, en högre kraft av något slag, är emot oss. Det är lätt att känna hjälplöshet.
En livskris kan utlösa ett jordskred under fötterna. Kanske att du upplever att du tappar fotfästet. Du tappar bort dig själv, dina vänner och i värsta fall ett arbete. Det i sin tur kan i värsta fall leda till en existentiell kris som ger en känsla av att dingla på livets baksida i ett lillfinger. Hur vänder du en sådan situation?
Ibland är det svårt att uttrycka vad livet har serverat för det är så märkligt. Något jag blivit vis om är i alla fall att alla vi har varsin livskarta som ibland tangerar andras men var och ens liv är unikt.
Min historia kommer du att få ta del av uttryckt på ett annorlunda vis. Det är en berättelse om ett liv som jag uppfattar som magiskt och fullt av små mirakler likaväl som mycket svåra utmaningar som kommit i min väg, ibland av egen förskyllan men inte alltid.
Det som drabbar i livet kan man kalla för karma men många gånger blev jag nedbruten av att tänka att det är karma på det sättet som många i dag uttrycker dåliga händelser i livet på – ”det är karma” följt av en axellyftning, i betydelsen att man drar till sig allt eller att det står i livskontraktet vi alla signat på innan vi föds på nytt.
Kanske det är på det viset, men uttryckt på det viset kan en uppgivenhet infinna sig. Vad är det då för idé att ens försöka om allt är förutbestämt, kanske många med mig tänker. Länge, länge plågade detta mig. Det blev liksom ingen väg ut för mig, och jag tänkte många gånger att jag måste varit en mycket usel människa i tidigare liv och därför har jag funnit mig i mycket så till den milda grad att min röst försvann bokstavligen och symboliskt. Med att rösten bara försvann, symboliskt, med det avser jag att det blev väldigt svårt för mig att uttrycka mina känslor, dra gränser, integritet, jag tyckte att alla andra hade rätt och jag hade fel och så vidare. Det blev väldigt svårt, och det blir nästan som att sätta sig själv i ett fängelse. Det är svårt att förklara, men jag tror att den som varit där kan förstå vad jag talar om. Men med tiden kom jag ändå att inse annorlunda, att det vi uttrycker som karma är faktiskt en god möjlighet att bli mer medveten om sig själv och sin omvärld och en utmaning som ges och blir emottagen det gör dig faktiskt mer vis och klok om dig själv och andra. Helt plötsligt finns en mening med det vi kallar för karma och en egen möjlighet till ansvar. En utveckling när den är som bäst.
Viktor Frankl, en erkänd österrikisk neurolog och psykiatriker som levde mellan år 1905 – 1997 tillbringade några år av sitt liv i koncentrationsläger. Under tiden i koncentrationslägren funderande han mycket över olika psykologiska strategier och vad som gjorde att människor överlevde. En del av det har han delat i sin mest kända bok ”Livet måste ha en mening”. Och det är just det – livet behöver ha en mening – vad kan jag ge livet för mening? Inte minst något annat som är livsviktigt är hoppet, att ha ett hopp och att ha något att drömma om – det är livsviktigt.
Och med det sagt rundar jag den första bloggen I samklang med livet.