Välkommen till avsnitt två som i dag handlar om att livet behöver ha en mening även i tider av kriser. En mening med livet hänger intimt ihop med livsglädje och hopp. Att våga njuta av livet och känna glädje kring det som är viktigt för dig.
En av anledningarna till temat är att för många av oss ter sig världen en aning upp och ner vilket självklart avspeglar sig inom oss på olika vis. För en del upplevs framtiden osäker. Det kan skapa en uppgivenhet som skapar en fundering om – är det någon idé att lägga krut på det som är viktigt för mig. Då är det lätt att förlora sig själv och ge upp hoppet som är livsviktigt. Det fantastiska är att det är olika drömmar vi alla har. Det som är viktigt för mig är kanske mindre viktigt för dig.
När du är i samklang med dig själv, din omgivning och med Universum (om du nu upplever ett vidare perspektiv av tillvaron), kan livet upplevas som en underbar räkmacka även de stunder när livet utmanar. I samklang med livet är bloggen för dig som är intresserad av att vara människa, det existentiella, ja, egentligen allt mellan himmel och jord på en kvart.
Och jag heter Ingrid Lindh.
Kriser har alltid kommit och gått i mänsklighetens historia liksom i var och ens liv. I vår närtid kom pandemin och lockdown år 2020. När lockdown äntligen hävdes 2022-02-09[1] då allmänna restriktioner togs bort, påbörjade Putin och Ryssland kriget i Ukraina 24 februari, 2022 vilket chockerade de flesta av oss. Själv tänkte jag, vad i h–e håller den karln på med, och en känsla av att Putin lömskt bidat sin tid. De flesta av oss längtade efter normalitet och i stället ett par veckor senare blev det en ännu större utmaning, framför allt för de i Ukraina.
Utöver det lidande som drabbat och drabbar många människor och inte minst barnen som tvingas leva i krig, har just kriget i Ukraina påverkat vår ekonomi. Det blev en kombination av lägre tillväxt med en stigande inflation, därav stigande räntor som påverkat mångas privatekonomi då boendelånen blivit dyrare. Redan innan pandemin pågår bland hyresvärdar renovräkt det vill säga hyresvärdarna vill höja standarden i sina hyreslägenheter i samband med att de allmänna ytorna, elen och ventilationen renoveras. Det talas om hyreshöjningar på 50–60 procent med politikers goda minne. Många tvingas flytta från sina hem, och nätverk till som för framför allt kan upplevas som en otrygghet när du kommit upp i åren. Jag vet, då vårt boende är drabbat och just nu avvaktas ett juridiskt beslut från hyresnämnden. I hyllorna i affären var det för en tid utplockat. Förra vinterns höga elpriser gjorde stor påverkan på mångas vardagsekonomi. Nu är Sverige på väg in i Nato, hur kommer vi som land att påverkas av det?
Existentiell oro
Det trygga svenska folkhemmet har utmanats, och för en del kanske en existentiell oro har gjort sig påmind. Vad kommer att hända vet vi inte. Framtiden är alltid svår att sia om. Det vi vet är hur våra liv ser ut just nu. Vad finns att göra för att undvika omvärldsstress, och behålla fokus på det som är viktigt i ditt liv just nu?
Som liten, runt sex eller sju år, minns jag mina rädslor för att jorden skulle gå under år 2000. Jag vet inte riktigt var jag fick det ifrån. Många var kvällarna när jag låg och funderade över den dagen, hur gammal jag skulle vara då, och hur det skulle kännas. Vart efter jag blev äldre försvann rädslan inför just det hotet. Men så i slutet av 1990-talet uppdagades millenniebuggen eller Y2K–problemet (Year 2000), ett reellt hot som skulle kunna lämna ödesdigra spår efter sig runt om i världen.
Problemet var att datorerna använde endast två tecken till att beräkna årtal. Exempelvis skrev år 99 i stället för 1999. Inför millenniumskiftet fanns rädslan att 00, dvs 2000-talet skulle bli till 1900, alltså ett hopp tillbaka i tiden. Det skulle kunna skapa förvirring bland världens alla datorer och slå ut viktiga funktioner. Nog tror jag att det var många av oss som vuxit upp på 1970-talet och bakåt som tänkte på dem berömda röda knapparna det ryktades om som styrde atombomberna. Har dem koll?
Att flyga fanns inte på kartan, och i rederibranschen som jag då arbetade i, fanns en rädsla att verksamheten skulle påverkas. Över hela världen lades det ner en otrolig mängd pengar på att åtgärda problemet i alla datorsystem runt om i världen för att hantera problemet och säkra verksamheter inför millenniumskiftet. Som jag minns det skämtades det om IT-branschen, och att man borde vara konsult för det fanns mycket att pengar att tjäna på problemet.
Min dåvarande arbetsplats rederiet som jag nyss nämnde, upprättade manualer och pärmar för att säkerställa hanteringen av verksamheten ifall så skulle ske. Hos allmänheten fanns en genuin oro att vitvaror (kylskåp, frys) skulle sluta fungera efter övergången till år 2000. Det fanns en uppmaning om att bunkra konserver och stearinljus.
Just det nyåret var det en riktig vinter med mycket snö. Med två mindre barn var min största oro om värmen i vår hyreslägenhet skulle påverkas, och hur kan vi laga mat? Det jag minns mest är den sårbarhet jag upplevde av att bo i en lägenhet just då. Men vi gjorde inga speciella förberedelser som jag minns det, och jag egentligen var jag ganska lugn. Tack och lov, blev övergången utan några större katastrofer världen över. Inte ens i Sverige blev det några större åtminstone kända incidenter.
Med det sagt, livet kommer alltid bestå av olika kriser, i vår omvärld, i vårt samhälle, i våra liv och därmed inom oss. Min dotter har precis fött sitt andra barn. Vi såg på nyheterna, och jag tror att vi talade om hotet mot Sverige, varpå hon utbrister förtvivlat – varför har vi skaffat barn? Ja, sa jag, när du föddes utbröt krig i forna Jugoslavien. Det var enormt jobbigt att sitta med en bebis i famnen då som nu, och ta del av lidandet via TV:n i vardagsrummet. Men jag valde att just då uppleva en trygghet, och glädje över mitt liv med min bebis. Just då. I nuet. I handling kunde jag bidra till insamlingar men det var ingen idé att jag packade en resväska och begav mig till konflikten för att hjälpa till med en bebis på armen. Det hade bara blivit en belastning för ett redan hårt drabbat land, och gynnade ingen.
Meningsfullt eller meningslöst
Vilket då för mig till dagens ämne om hur livsviktigt det är att ge livet en mening även i stunder av svåra utmaningar inom oss, omkring oss och i världen. Det är ett stort och djupt ämne jag lyfter redan i avsnitt tre. Det är för att allt som sker i livet har en påverkan hur vi väljer att ge vårt liv en mening eller inte – såväl när det kommer till utmaningar som lycka. Existentiell oro eller till och med ångest behöver inte handla om dig som individ. Som jag redan nämnt finns omvärlden som kan upplevas skrämmande och hotfull. Klimatfrågan är ständigt närvarande för många. En del kan vi påverka och kontrollera medan annat ligger utanför vår kontroll. Hur kan vi leva med osäkerheten i vår omvärld utan att den får allt för stor inverkan på livet eller leder till en existentiell kris blir till brist på tro om en trygg framtid?
Som individ kan det bli en existentiell frustration av att vilja göra något annat, eller vara någon annan än den jag är i dag, det vill säga att faktiskt våga vara mig själv. Livsglädje och en mening med livet hänger intimt ihop för mig. Livsglädje är som en muskel, i de flesta fall går den att träna genom att börja med det lilla i vardagen. Också ganska uttjatat kanske men inte desto mindre sant.
När du väl finner det som är du i hjärtat, förhoppningsvis gläds din omgivning med dig, och tycker att det är fantastiskt. Eller så talar dem dig ur det, och har åsikter baserat ofta på sina egna rädslor som kan bero på om vem du blir och hur du förändras när du följer ditt hjärta. De lider ofta av sina egna begränsningar som baseras på vilka dem är och deras erfarenheter. Anledningarna är många, och är extra kännbara när det är människor som betyder något. Men du är unik liksom dem, det vill säga att de enbart kan tala ur ett eget perspektiv som inte är ditt. Du vet bäst vad du längtar efter och behöver. Det är viktigt. Låt aldrig någon av fel anledning tala dig ur dina drömmar, hopp eller en framtid.
Men vad händer med dig när du möts av motstånd från din omgivning och släpper taget om det som faktiskt i ditt hjärta upplevdes som rätt för dig? På ett subtilt vis märker du kanske en dag hur låg du är, det vilar en tyngd över vardagen och livet. Allt upplevs meningslöst, och det är lätt att tappa lusten helt. Men det går alltid att förändra i den stund du blir medveten om varför något är som det är. Exempelvis i det här fallet, bekräfta för dig själv hur viktigt det är att exempelvis följa din dröm och byta yrke oavsett vad din omgivning anser. Stå stadigt i ditt val, det är en konst, helt klart. För en del inte alls.
Mitt liv har verkligen varit svajigt emellanåt. Det har långt ifrån blivit vad jag tänkte mig som ung. Jag trodde att mitt yrkesliv skulle se annorlunda ut, även att jag som förälder skulle tagit med mina barn på resor jorden runt. Det har inte blivit så. Många skulle kalla det livskris med ett gemensamt namn men för mig är det ingalunda någon livskris. Snarare har jag sett det som utmaningar, ibland utan svar och då har jag fokuserat på det som varit bra för stunden, det vill säga uppleva att glaset är fullt ändå. Utmaningarna har jag vänt till att se på mig själv, mina förmågor eller brister. Ibland har svaren låtit vänta på sig vilket varit frustrerande att inte begripa vad är det som är fel.
En period blev det överväldigande så till den milda grad att jag upplevde en existentiell frustation. Min upplevelse var att det tycktes vara krig på alla fronter runt om mig, och därmed inom mig. Det är helt enkelt bara att göra det bästa av situationen, påverka det jag kan påverka och ta mitt ansvar. Det är en extra utmaning att inse att någon annans problem blivit till mina, och att jag tagit ansvar för det som faktiskt inte hörde till mig egentligen.
När du får svaren om vad som varit fundamentalt fel, gäller det att hantera kunskapen väl, att försonas med det som varit för att finna en väg framåt, att finna hopp och en ny mening med livet. För om du inte gör det förlorar du ännu fler dagar av fina möjligheter i ditt liv. Det är inte helt lätt alla dagar, men det går.
De flesta av oss får utmaningar som är jobbiga att gå igenom, och det är just där och då det är viktigt att bara finna den minsta lilla fina detalj i vardagen att uppskatta för att trigga livsglädjen och omfamna livet igen. Det som blir svårt är när en ofrivillig ensamhet breder ut sig. I dag är det sociala medier, och likes, ibland köpta som det verkar, som står för en bekräftelse som självklart smickrar, den kanske inte heller alltid är ärlig. Det är långt viktigare att bekräfta sig själv. För den som har en tendens att uppleva att det är grönare på andra sidan gräsmattan, det vill säga vilja ha ett liv som någon annan visar upp blir det en omväg till att finna en egen mening med livet om det vill sig illa. Inspireras du av någons liv för att nå egna mål, då är det naturligtvis en bra sak. Men beror det på att du vill utstråla det någon annan visar upp då kan mycket bli fel. Det är många som fastnar i ekonomiska bekymmer för att upprätt hålla en framgångsrik fasad av materiell lycka i förtid, och det blir ett problem.
Livsuppgift
”Den som söker han finner”, eller ”fortsätt söka din livsuppgift och när du finner den vig resten av ditt liv till den”. Mycket kloka tankar, men ibland blir det överväldigande med alla livssanningar som kan leda till att man forcerar en lösning för sig, som blir till en senväg i stället. När det är rätt känns det i hjärtat. Det kan ske i dag eller i morgon eller om trettio år. Till dess är det bara att i varje ögonblick vara i livet just nu, vilket är en utmaning för de flesta av oss. Men det går att öva upp, att sitta still i båten och ta itu med det som är för stunden, ge livet en mening i stunden. Livet behöver nog inte vara mer märkvärdigt.
En av mina absoluta favoritböcker genom åren heter Livet måste ha en mening av Viktor E. Frankl[2]. Han var en österrikisk mycket erkänd professor i neurologi och psykiatri. Boken var obligatorisk på en utbildning jag gick. Han utvecklade under sin tid logoterapi för patienter som behövde finna en mening med livet. Logo är grekiska och betyder bland annat mening.
Själv led han i tonåren av existentiella grubblerier på ett övergripande plan om människans existens, som ledde honom till Sigmund Freud, psykoanalysens fader. Psykoanalysen gav inte den hjälp han behövde och i stället kom han i kontakt med existentiell teori och påbörjade studier i ämnet. Han konstruerade ett system för logoterapi. Precis när han var färdig utbröt andra världskriget, hans manuskript beslagtogs och han hamnade i koncentrationsläger i tre år.
Enligt honom själv var den viktigaste anledning till att han lyckades överleva fasorna i lägren, hans starka önskan att skriva om sitt manus. Det var hans personliga önskan, som är ett bra exempel på vad olika tillvarons mening är för oss alla. Det är en befrielse i min värld att inse att tillvarons mening skiljer sig. Viktor Frankle uttrycker det väldigt tydlig i sin bok: tillvarons mening skiljer sig från individ till individ, och från ögonblick till ögonblick.
Hoppas att du inte uppfattar den här bloggen som dystert, för tanken är tvärtom; lev livet i dag, just nu. Lyssna till dina behov, önskningar. Engagera dig i något som är viktigt för dig vilket kan vara något så enkelt som dina krukväxter i hemmet, eller klimatrörelsen. Inget rätt eller fel. Alla är inte menade att leva utåtriktat och synligt, det är ok att vara i det lilla sammanhanget om det är ens önskan. Vi är alla olika, med olika önskningar om livet, tack och lov. Börja i det lilla det vill säga med dagen. Ge dig själv en bra dag.
Med ett citat ur Viktor F. Frankl´s bok ”Livet måste ha en mening” vill jag förstärka hur unika våra liv och öden är. Insikten gör det tydligt åtminstone för mig hur livet blir enklare när vi förstår att visst, våra liv kan tangera andras liv, men vart och ett liv på jorden är unikt. Ditt liv är unikt liksom din livsväg och öde. För mig är det en pepp, jag vet bäst vad jag behöver och önskar för mitt liv liksom de utmaningar som kommer i mitt liv är unika för mig, även om de tangerar andras öden. Men de kan aldrig vara exakt detsamma. Han skriver:
”Ingen människa och inget öde kan jämställas med en annan människa,
och ett annat öde,
och det finns inte någon livssituation som upprepas.
I varje situation krävs det något nytt av människan”.
Avslutningsvis
Avslutningsvis vill jag dela hur jag ofta börjar min dag på morgonen, med ett ”god morgondagen – ny dag och nya möjligheter” något mitt barnbarn Björn som är litet mer än två år uppfattat. När vi hängt tidiga morgnar för att hans föräldrar ska få sova ut, och morfar gör frukost då har vi tittat ut i gryningen och hälsat god morgon till dagen och god morgon till solen. För ett tag sedan överraskade han mig med att själv ställa sig vid fönstret och blicka ut i den gryende morgonen, och så hör jag honom säga: Mojmoj (mormor), gomojjon dagen, gomojjon solen. Och en underbar dag tar vid.
[1] https://www.krisinformation.se/nyheter/2022/februari/restriktioner-tas-bort-9-februari.
[2] Frankl, E. Viktor (1905-1997), Livet behöver ha en mening. (Natur och Kultur 1986).