Livet är bra spännande och magiskt ibland kan jag tycka. Fullt av små mirakel i vardagen som kan upplevas som stora mirakel, så tänker jag. Jag tror att jag har kontroll på tillvaron och så pang, dyker något upp utanför min kontroll, ruskar om, skrämmer ibland och i slutändan skänker ett nytt liv – symboliskt och bokstavligen. Ja, det har jag lärt mig, livet blir inte alltid som jag vill utan mer vad jag behöver.
Välkommen, det här är livet på en kvart och jag heter Ingrid Lindh
För att förstå framtiden behöver man förstå historien, vad som har hänt. Vi är en konsekvens av det som varit oavsett om vi ältar eller inte. Jag är ingen ältare, men jag har ett behov av att formulera vad som hänt bland annat efter ett arbete jag tog mot min magkänsla för cirka 16 år sedan som nyutexaminerad företagsekonom. På något vis blev det startskottet till vad som sedan smög sig på och vem jag är i dag. Problemet har bara varit hur jag ska dela och tala om det. Det tog ganska många år innan jag fick en klar bild och kunde sortera de här åren till begriplighet och acceptans för att hantera och lämna allt bakom mig. Den märkligaste och allra sista förklaringen fick jag via en zoomsession med en astrolog förra året. Om det kommer jag att skriva och tala om längre fram.
Ett jättebra sätt att dela mina erfarenheter och lärdomar som fått mogna fram och som jag känner passar mig och förhoppningsvis dig är, via praktiskstresshantering.se och friskvårdaportalen. Kan det bidra till att du inte upplever dig ensam, att du finner en väg ut ur en situation och kanske till och med en väg framåt då har alla åren jag tampats med konsekvenserna av bland annat det där arbetet varit värt det. Annars blir alla år meningslösa om de inte kan komma till nytta för mig och andra. Så tänker jag kring negativa saker som drabbar i livet. Det finns inga misslyckanden bara erfarenheter. Det finns många olika vis vi kan finnas för varandra, och praktisk stresshanteringⓇ blir ett bra sätt att dela med mig på.
För ett antal år sedan hade jag egen praktik där jag erbjöd MediYoga i klasser och som terapi vid sidan av ett företagsuppdrag som friskvårdare. Företagsuppdraget var hos den kund jag kom till som redovisningskonsult via en bemanningsbyrå jag mer eller mindre trängde mig in hos efter arbetet hos den mindre bra arbetsgivaren. Det är magi och mirakel. Det arbetet och min praktik gjorde att glaset trots allt varit mer fullt än tomt. Arbetet har bestått av många, många fina möten med alla slags människor.
Jag är även utbildad hypnos– och TLT (tidigare liv–terapeut). Hypnos är en fin möjlighet till avslappning som du får uppleva själv på praktiskstresshantering.se. Ett tag erbjöd jag stresshanteringskurser där jag delade mina erfarenheter och kunskaper om att hantera stress i förebyggande syfte. Kursen baserades på lösningar jag funnit för att hantera och ta mig ur panikångest, dubbelslag i hjärtat och kräkfobi som började när jag var 20 år. Det tillsammans med vetskapen om att jag är högkänslig gjorde att jag förstod så mycket mer av min stresskänslighet. Jag sammanställde kursmaterialet och år 2015 blev kursen till bok med titeln ”En kurs i praktisk stresshantering”. År 2019 gav jag ut ännu en bok ”Är högkänslighet en kameleont i sjukfrånvaron” i två delar; en forskningsstudie och en uppdaterad version av ”En kurs i praktisk stresshantering”. Och nu har detta blivit till praktiskstresshantering.se uppdaterad ännu än gång med nya erfarenheter och kunskaper. För min historia slutade inte med högkänsligheten och PTSD, min man fick viktig kunskap om sig som förklarat mycket för oss båda.
Det jag funnit är att man kan bara förstå när man själv upplevt och fått erfarenhet av något som i bästa fall bekräftas av kunskap och vetenskap. När man fått bekräftelsen uppstår läkning och möjligheter att ta sig vidare. Målet är att uppmärksamma dig som hittar hit och känner igen dig, att det finns vägar ut ur svåra situationer. Framför allt sortera ut rädslor, skuld och skam, då andras skuld på dina axlar är en enorm tyngd att bära på som hindrar läkning.
Syftet är alltså inte självutveckling här. Målet är mer möjligheten att inse en dålig situation eller relation i god tid innan den äter upp dig fysiskt och mentalt. En insikt jag fått under de här åren är att de situationer som varit utanför min kontroll har jag lagt på mig själv, vänt mig inåt för att ta itu med alla mina dåliga sidor – det vill säga självutveckling av fel anledning. Missförstå mig rätt, det är aldrig fel med självutveckling, men det behöver ske av rätt anledning. Jag har skrivit om detta i boken ”Är högkänslighet en kameleont i sjukfrånvaron”.
När du blir utsatt för en dålig arbetssituation eller andra situationer och relationer som är kränkande är det många som börjat med det hårda arbetet att nagelfara sig själv i stället och självkänslan dör litet ytterligare. Någon som utsätter någon för en oprovocerad handling, verbalt eller fysiskt är kränkande när personen upplever en kränkning. Punkt slut. Att då börja se sina tillkortakommanden och koppla det till den kränkande situationen blir en senväg till läkning och skapar viss förvirring. Det är min erfarenhet.
Praktiskstresshantering, se handlar därför om förebyggande, kunskap och vetenskap som leder till läkning och möjligheter. En väg ut ur något, och kanske till och med framåt.
Har du en sida hos dig själv som hämmar dig från det du vill vara eller arbeta med, ja då kan du arbeta med att utmana den sidan och då är det självutveckling av rätt anledning, för att du vill det själv.
Många gånger har jag tänkt att det är lättare att bryta ett ben eller ha en sjukdom med ett namn än att drabbas av livet självt. Försäkringskassan har lättare att förstå ett benbrott än en symtombaserad diagnos som svår stress och utmattning sorteras under. Vid konflikter i relationer eller arbetssituationer som tär kan det vara svårt att beskriva vad som sker inom en. Det subtila och icke observerbara. Det är lättare med ett blåmärke som syns än alla dessa osynliga blåmärken som är svåra att uttrycka på grund av lojalitet, skam och skuld när någon passerat din gräns.
Vi människor tror att vi ser på en människa hur hon har det, vad som finns på insidan, vad hon har varit med om eller med säkerhet vem hon är och hur hon är. I värsta fall skvallrar vi våra iakttagelser till andra utan att förstå hur fel vi kan ha. Jag själv har definitivt gjort det men det har jag slutat upp med för många år sedan, vis av erfarenhet. En livssituation kan utvecklas som historien om grodan som kokas levande i vattnet, den märker inte hur värmen i vattnet stiger och till slut är den död till skillnad från en groda som hoppar i det varma vattnet och snabbt hoppar ur igen. Man vänjer sig in i en situation och till slut kommer acceptansen. Blåmärken som inte syns. Det är svårt att sätta ord på men du märker att du som person försvinner och fattar inte varför.
Det jag vet är att vi upplever livet på olika vis, våra gränser är olika. Det som är svårt för mig kanske inte bekommer dig. Oavsett ger händelser, situationer, relationer, arbetsliv, glädje och sorg en erfarenhet som oftast kan bekräftas i kunskap och vetenskap. När du vet då kan du också göra något för din situation, det som ligger inom din kontroll och det är rätt mycket. Det uppstår många möjligheter. Det är det jag vill förmedla. Livet kan ta ny vändning. Kontrollera vad du kan kontrollera, friskvårda dig själv fysiskt, mentalt och själsligt, Framförallt se om din ekonomi och se alltid till att du har ett arbete, en egen försörjning för det är frihet.
Har du dessutom ingen människa omkring dig som orkar lyssna blir det mycket ensamt och kan i sig bli en del av traumatiseringen. Jag vet vad tystnad från omgivningen gör med en människa, den förvirring det skapar när du faktiskt har drabbats av något som ligger utanför dig själv. Det kan få även den starkaste personen att tystna.
Orsakerna är många till varför man inte orkar lyssna som vän eller anhörig. Det kan vara att man har fullt av egna bekymmer, svårt att hantera din berättelse, de kanske känner sig maktlösa eller faktiskt inte förstår. Det är svårt att klandra, men ensamheten blir inte mindre.
Därför är det viktigt för mig att erbjuda vägledande samtal för dig som behöver någon som lyssnar, som du kan dela din historia och bolla med. Någon som inte dömer eller värderar.
Jag inledde med att skriva att livet är märkligt och magiskt ibland. Livet blir inte alltid som man tänkt sig och vad man vill är inte alltid det man behöver. Innan pandemin hade jag börjat längta efter ett arbete med kollegor och var väldigt glad att jag fått i väg några arbetsansökningar. Men så i mars 2020, är pandemin ett faktum.
Företagsuppdraget ställs in vilket är den enda inkomstkälla jag hade och som dessutom motsvarade mindre än en deltid lönemässigt. Jag blir så stressad och knäckt att återigen ställs mitt liv på ända utanför min kontroll. Under en vandringsresa i Nepal hösten 2019 föll jag rejält på ryggen (skor som blev mycket hala mot sten) ett par gånger och ryggen började smärta olidligt.
Hela våren 2020 blir till rehabilitering av rygg, sorg, ilska och jag är rädd, vad ska det bli av mig. Ekonomiskt blir jag beroende av min man då jag inte har någon a–kassa, inget pandemistöd från staten och jag avstod sjukskrivning hos Försäkringskassan, litet avskräckt efter forskningsstudien ”Är högkänslighet en kameleont i sjukfrånvaron”. För att inte drunkna i negativa känslor tvingade jag mig att se pandemin som en möjlighet till att våga välja vila och återhämtning efter många tuffa år som fastnat i kropp och själ.
Nu blickar jag tillbaka med tacksamhet på de här två åren. Jag vet att många farit illa under pandemin, förlorat nära och kära. Men för mig, mot alla odds, blev pandemin till något bra till slut, magi och mirakel. Det har givetvis inte varit en rätt igenom positiv period. Det är omvälvande när händelser, livet hinner i kapp men det har varit välgörande. Min sömn är tillbaka, jag kan läsa en bok som förr, sitta vid datorn och jag förstår att vid svår stress och utan det så viktiga stödet, är det lätt att ta irrationella beslut åt sig, som hjärnan tycker i stunden är rationella. I dag förstår jag att tagit beslut som krympt mitt arbetsliv för att orka och om det talar jag om på praktiskstresshantering.se.
När jag träffade min dotters man första gången korsförhörde jag honom om ekonomi, min dotters rätt till karriär om hon vill det och ja, hur han såg på jämlikhet. Han visade mig stort tålamod, svarade på varje fråga och avslutade med barnbarns kortet. Nej, se det går inte med mig sa jag bestämt. Nu är inte jag som alla andra mammor som drömmer om barnbarn så, även om jag gillar barn. Nej, det har jag inte tid med än, jag behöver jobba. Återigen blev det inte som jag tänkt mig, det blev så, så mycket bättre.
Som grädden på moset toppades förra årets pandemi med livets efterrätt, jag blev mormor till Björn, en otroligt glad liten bebis som av olika anledningar är ett mirakel på riktigt.
Nu har jag i ett års tid arbetat med praktiskstresshantering.se och under tiden har upplägget vuxit fram och i nästa blogg delar jag några frågor som jag finner angelägna att verka för.
Tack för din tid,
Ingrid L